Så var det dags igen för att ta med ett litet gäng för att både måla Vedic Art och ta ayurvedabehandlingar. Denna gång for vi till Kerala i Indien istället för Sri Lanka; till Manaltheeram Ayurvedic Resort i Chowara utanför Trivandrum. Under nästan två veckor har vi gjort en Pancha Karma-kur, ätit vegetarisk mat och målat (dock inte jag själv denna gång). Och självklart njutït av Keralas vackra stränder, frodande grönska och blommor och vänliga indier. Det var första gången jag gjorde en längre vistelse på Manaltheeram, vilket är det ayurvedahotell som jag skickat flest gäster till den gångna säsongen via GetAway Travel.
Som jag skrivit om i
tidigare blogginlägg ligger Manaltheeram otroligt fint på en sluttning nära stranden i Chowara och har en mysig atmosfär, då den är lite kompakt och nära till allt.Systeranläggningen Somatheeram är mer spatsiös och brantare belägen så här har man det mesta inom bekvämt räckhåll Allt ligger inbäddat med vackra planteringar, blommande hibiskus, kokospalmer, croutonbuskar, hängmattor och charmiga öppna ytor i restaurangen och Ayurvedacentret. Man har relativt öppen vy över stranden och havet som ligger som en ständigt skiftande kuliss i bakgrunden. Fåglar och fjärilar och en och en annan elefant besöker anläggningen också! Personalen på Manaltheeram är onekligen en av styrkorna här; samstämda, vänliga och uppmärksamma.
Efter våra första konsultationer med läkarteamet i Ayurvedacentret får var och en av oss instruktioner om vilka behandlingar vi kan förvänta oss de närmsta 12 dagarna, vilka örtmediciner vi ordinerats liksom en dietlista att följa för att balansera våra respektive doshor.
I restaurangen kan man då välja utifrån vilken olika maträtter ur den rikliga buffén markerade med vilken dosha som balanseras alternativt välja från sin personliga lista och som då tillagas individuellt. Här provades det mesta i vår grupp vill jag lova, då de flesta inte visste vad Uluva Dosa,Iddki,Avial och Thoran var för rätter..Man hittar sina favoriter och de allra flesta blir förvånande hur gott allting smakar!
Välkomponerade rätte innehållande främmande grönsaker och frukter används i köket och skapar en symfoni av nya smakupplevelser. Färggrann, närande och färsk mat som är hur helande som helst och en fröjd för öga och gom! Dock gäller det att hålla på disciplinen om man vill nå resultat då det i hörnen även finns gifflar, muffins och nån pasaträtt. En eftergift för bångstyriga italienare och ryssar tror jag....För övrigt rätt mångtaliga på Manaltheeram. Tyvärr är dessa nationaliteter rätt hängivna rökare vilket märks på stranden och i restaurangen. Skärpning Manaltheeram om ni vill att vi ska komma tillbaka!
Behandlingarna då?
De är faktiskt skickligt utförda för det mesta, då de flesta massörerna har jobbat där sedan 7-12 år och jag fick under kuren en härlig variation av
Abyanga, Chikilsa Therapy, den typiska för Kerala lite djupare massagen som utförs av massörens fötter medan man ligger på golvet. Föryngrande effekt menar centret. Den ljuvliga, lugnande
Pizichil-behandlingen där 4 liter varm olja hälls rytmiskt över kroppen under 45 minuter följt av helkroppsmassage,
Shirodhara med oljedroppar i pannan- lika avlappnande den. Jag fick för första gången prova på Shirovasthi, där en slags behållare byggs upp på huvudet där de fyller i varm olja på huvudsvålen som får verka i 20 minuter. Den gjorde mig lite fnittrig :-) men var sköön! Ansiktsmassager med marmapunktspressur fick man också avslutningsvis flera dagar. Ljuvligt!
Jag ville medvetet memorera alla sinnesintryck under de dagliga behandlingarna. Ta in dem, minnas och återuppliva vid behov. Alltifrån massösen rytmiska tag med effekten av oljans glidande längs min kropp, palmernas sus, ljud av daskande och klappande av andra gästers kroppar, doften av rökelsen i rummet som allt bidrog till en slags dvala man glider in och ut ur under hela behandlingen. Alla sinnen slappnar av, man tar in beröringen och alla dofter från de olika örterna. Det är onekligen sinnligt!
I Kerala ger man mer ghee som
Snehana; d vs invärtes oljesmörjning(istället för örtdekokter som på Sri Lanka) Detta är för att i de inledande dagarna av kuren hjälpa till att luckra upp toxiner och ama i kroppens vävnader. Mändgen kan variera , beroende på hur ycket gifter man har i kroppen, men säg mellan 0,5-1 dl... det är bara att svälja och se glad ut!
Nåväl, det gör gott och efter en vecka var det dags för Purgation, laxering, där ytterligare ricinolja med örter intas för att bokstavligt talat få ut skiten... men det gick bra för de flesta av oss och man var återhämtad nästa dag till lunch igen. Sen fortsatte stärkande och uppbyggande behandlingar resten av kuren.
Avslutningsvis fick vi alla en hel del rekommendationer av läkaren för hur man ska fortsätta sitt leverne och rutiner hemma. Här kan jag önska lite tydligare och personligare information för gästerna av läkarna; jag upplevde det som lite för generellt då det skulle behövas muntliga förklaringar och rekommendationer till de som kanske inte själva ställer frågor. Viss språkförbistring hos läkarna men också en slags undfallenhet av läkarna kan jag se här men har påtalat till hotellet. Lite mer auktoritet skulle de tjäna på att släppa fram!
Vår lilla grupp hade varje morgon kl 06.30 egen yogalektion med den unga söta yogaläraren Deepak med stranden som fond och palmernas sus ovanför våra huvuden. En bättre start på dagen finns inte! Självklart till Deepas sjugnande instruktioner, typsikt för Sivananda-tradtionen som jag vid det här laget har lärt mig att alla yogalärare i Kerala kommer från. Riiiiiilaaaaax.....:-)
När resten av gänget målde under ledning av min kära vän Renee Breig kopplade jag av på stranden, planerade utflykter och aktiviteter för gruppen och förberedde ett par föredrag kring Ayurveda. Många var shoppingsugna och passade på att sy upp kläder, handla kläder, smycken, dukar, tyger, väskor m.m. i butikerna kring hotellet. Vi åkter även in till Lighthouse Beach och Trivandrum ett par tillfällen för shopping.
en kväll åkte vi till grannbyn för att vara med om sista dagen av en 10 dagars tempelfestival där vi verkade vara ett lika exotisk inslag för alla de tusentals byinvånare som kantade vägen där tempelkortegen skulle passera på väg till templet.
Vi var helt klart de enda västerlännignara där! Ett otroligt färgstarkt, högljutt, svettigt och smått chockerande kortege drog förbi våra häpna miner med män uppspända i SKINNET på sina ryggar och lår som en slags späkningsritual; andra män som dansade som i trans med stora metallspett trädda genom kinderna... Groteskt så det förslog, men vi förstod att dessa män hade fastat i 40 dagar (som nån slags reningsritual inför denna högtid) Kan bara upplevas i Indien..
Som en gåva från hotellet fick vår grupp också en varsin sari, i typsikt Kerala vitt med bård, där vi fick topparna till måttsydda. Sista kvällen fick vi så hjälp emd att drapera sarisen - inte helt lätt med 6,25 m tyg.. för att sedan åka till det lokala templet för att få en Puja, en ritual för välsignelse, där vi alla mot några rupees fick blidga Lord Shiva med några välsignade bananer och aska i gåva...Alla såg strålande ut i sina sarisar och nöjda med sin kurvistelse och lite frälsta i Indien!
Som vanligt efter en ayurvedakur känner jag mig vitaliserad, rörligare, mjukare, lugnare mer harmoniskt och några kilo lättare!
Namaste!
